Sura degar

Jag har skaffat husdjur. Eller ja, det var i alla fall så min vän Lisa uttryckte det när jag sa att en liten burk med rågsurdeg har fått flytta hem till vårt kylskåp. Perfekt husdjur må jag säga. Pälsfri, nästan kostnadsfri och kräver knappt någon uppmärksamhet, förutom att bli "matad" en gång i veckan och bakas av någon gång då och då.
Hittills har jag hunnit med att baka två olika bröd med min surdeg och jag måste säga att det var bra mycket smidigare än jag först trodde. Även om det är en liten utmaning att baka med surdeg eftersom man aldrig riktigt kan ha stenkoll på hur aktiv den är, vilket gör att jäsningsmomentet blir en aning ovisst, så var det väldigt roligt. Själva bakandet kräver minimalt med arbete och sedan är det bara att vänta, vänta och vänta lite till. Så att dra igång ett spontant bak där man vill ha ett snabbt resultat är ingen vidare bra idé! Men den som väntar på något gott... för under all denna väntan så hinner brödet utveckla en väldans massa mer smak samtidigt som brödets näringsämnen blir lättare för kroppen att ta upp när det har fått gå igenom både långjäsning och surning.
Mitt första bröd blev ett helt neutralt dinkelbröd med rågsurdeg, som fick den där hårda ytan som surdegsbröden ofta är kända för och ett par fina luftbubblor att stoltsera med inuti. Det svåra var att forma brödet på ett snuggt sätt eftersom degen är relativt kletig och lös, så vid nästa bak ska jag inviga mina nya jäsformar istället för att försöka forma på frihand. Med andra ord så ska jag prova mig fram och våga exprimentera lite till innan jag bjuder er på något surdegsrecept, så att jag klart och tydligt kan ge tips och trix kring hur ni ska gå till väga!
 
 
Ha en fortsatt bra kväll och glöm inte att hålla utkik efter påsktemat som drar igång fram mot helgen!