Att visa omtanke

I helgen så befann jag mig på hemmaplan i Värmland för att hälsa på familj och vänner.För er som inte känner mig så är jag en familjekär person som värderar högt att få tid tillsammans med mina nära, vilket denna gången speciellt fokuserades på min älskade farmor. En 96-årig dam med glimten i ögat och en herrans massa erfarenheter att dela med sig av. Jag och min farmor har alltid haft en speciell relation till varandra, kanske för att jag är hennes yngsta barnbarn eller så är det helt enkelt så att vi bara klickar med varandra. Förutom vår dåliga humor, förkärlek till promenader och gemensamma gener så delar vi även intresset för bakning. För baka, det kan hon minsann den gamla ståltanten, och frågar ni mig så är hon oslagbar när det kommer till krämbullar, hallongrottor, kolakakor och rågbröd.
 
Nu i våras så råkade hon ut för sin första hjärtinfarkt, 96 år gammal och frisk som en nötkärna i övrigt. Detta hände olyckligtvis nog när hon stod i köket och bakade, något som nu i efterhand har skrämt bort henne från bakandet en aning. Det svider i mitt hjärta att veta att hon delvis fått ge upp ett av sina lyckopiller och hade jag bott närmare så hade jag definitivt åkt dit och hjälpt henne pyssla ihop något gott med jämna mellanrum. Nu är det dock 25 mil mellan oss och besöken hem blir inte allt för frekventa, så jag fick göra det bästa möjliga av situationen och bakade istället ihop ett par påsar med surdegskanelbullar i förväg som jag sedan tog med hem till den lilla tanten. För det är klart att hon ska ha lite hembakat fika till eftermiddagskaffet! Att få chansen att ge tillbaka lite av det hon gjort för oss i alla år känns inte mer än rätt och att döma av de nigningar, tackningar och leenden jag fick från henne så var det hela uppskattat. Och jag vet att hon förstår all omtanke och kärlek som de där hembakade bullarna innehåller, för hon själv är ett proffs på att dela med sig av den. 
Med dessa ord vill jag bara önska er alla en trevlig kväll och be er om att ta hand om era nära och kära lite extra när ni får chansen. Bara av en sådan enkel anledning som att delad glädje är dubbel glädje, glöm inte det!