Varm mintchoklad

Nu i sportlovens tider så spenderar många familjer dygnets flesta timmar i de snötäckta skidbackarna, eller ägnar dagarna åt andra kyliga aktiviteter. Jag har aldrig riktigt varit någon vintermänniska men när jag tänker tillbaka till barndomsåren så minns jag ändå långa, roliga dagar i pulkabacken, med kalla fötter och nerkylda fingrar som följd. Att då få komma hem till en kopp varm choklad att sitta och smutta på i soffan under en filt gjorde de där dagarna lite extra mysiga. Så idag tänkte jag bjuda på ett recept för er som fortfarande har sportlov eller för er som gärna vill föra tankarna tillbaka till denna bekymmerslösa tid. 
Att förena smaken av choklad med en gnutta mint är knappast något nytt men varför krångla til det när det klassiska ofta är riktigt gott? Jag valde att smaksätta min choklad med pepparmintsarom men om du vill lyxa till det lite extra så kan du likgärna smälta ner ett par rutor After Eight i mjölken. Vill du istället göra drycken lite barnförbjuden och extra värmande, ja då byter du helt enkelt ut pepparmintsaromen mot några centiliter Minttu. 
        Varm Mintchoklad           4 små eller 2 stora koppar
5 dl mjölk
2-3 msk kakao
4 tsk florsocker
2 tsk pepparmintsarom
  • Vispa ut kakaon och florsockret i lite av mjölken tills den blivit klumpfri. Späd ut med resten av mjölken och vispa runt.
  • Värm försiktigt mjölken på medelvärme och häll i pepparmintsaromen. 
  • Servera direkt med lite vispad grädde och pudra lite kakao på toppen!
Trevlig helg! 

Mitt Kök-mässan 2015

I helgen var jag och min käre vän Sandra ute på äventyr i form av en weekend till Stockholm och Mitt Kök-mässan! Som jag har längtat efter den helgen, sedan i mitten av sommaren för att vara mer exakt. I somras vann jag nämligen biljetter till mässan genom en fototävling som mässan anordnade och genast bjöd jag med mig min matglade vapendragare. Så fredag till söndag ägnade vi åt att strosa omkring bland de många utställare som var på plats,åt gott, provsmakade viner och bara allmänt njöt av en helg i huvudstaden. 
Fototävlingen jag var med i hade dessutom en fotovägg på både Mitt Kök-mässan och på Fotomässan som gick parallellt, där besökarna fick rösta på sin favoritbild bland oss finalister. Vinnaren vann sedan en ny kamera men tyvärr hade jag inte turen nog att få åka hem med den vinsten.Det var dock ändå en rolig känsla att se sin egen bild hänga så synligt för en herrans massa människor med intresse inom såväl mat som foto. 
Med mig hem från Stockholm hade jag en fullproppad resväska full i roligheter så som årets julknäcke från Wasa med smak av äpple och kanel, den omtalade och fummelfria plastfolien från grabbarna på Ninjaplast, en massa smått och gott från den hållbarhetsinriktade matmarknaden Paradiset och en bag in box med gudomligt god äppelmust från Bjärebygdens bryggeri
 
Till er som funderat på att åka på denna mässa kan jag varmt rekommendera den inför kommande år. Helt klart både prisvärd och trevlig att spatsera omkring på. Nu är den dock slut för denna gången och vi har ett helt år på oss att ladda om för nästa, och då hoppas jag att vi ses där!

Att visa omtanke

I helgen så befann jag mig på hemmaplan i Värmland för att hälsa på familj och vänner.För er som inte känner mig så är jag en familjekär person som värderar högt att få tid tillsammans med mina nära, vilket denna gången speciellt fokuserades på min älskade farmor. En 96-årig dam med glimten i ögat och en herrans massa erfarenheter att dela med sig av. Jag och min farmor har alltid haft en speciell relation till varandra, kanske för att jag är hennes yngsta barnbarn eller så är det helt enkelt så att vi bara klickar med varandra. Förutom vår dåliga humor, förkärlek till promenader och gemensamma gener så delar vi även intresset för bakning. För baka, det kan hon minsann den gamla ståltanten, och frågar ni mig så är hon oslagbar när det kommer till krämbullar, hallongrottor, kolakakor och rågbröd.
 
Nu i våras så råkade hon ut för sin första hjärtinfarkt, 96 år gammal och frisk som en nötkärna i övrigt. Detta hände olyckligtvis nog när hon stod i köket och bakade, något som nu i efterhand har skrämt bort henne från bakandet en aning. Det svider i mitt hjärta att veta att hon delvis fått ge upp ett av sina lyckopiller och hade jag bott närmare så hade jag definitivt åkt dit och hjälpt henne pyssla ihop något gott med jämna mellanrum. Nu är det dock 25 mil mellan oss och besöken hem blir inte allt för frekventa, så jag fick göra det bästa möjliga av situationen och bakade istället ihop ett par påsar med surdegskanelbullar i förväg som jag sedan tog med hem till den lilla tanten. För det är klart att hon ska ha lite hembakat fika till eftermiddagskaffet! Att få chansen att ge tillbaka lite av det hon gjort för oss i alla år känns inte mer än rätt och att döma av de nigningar, tackningar och leenden jag fick från henne så var det hela uppskattat. Och jag vet att hon förstår all omtanke och kärlek som de där hembakade bullarna innehåller, för hon själv är ett proffs på att dela med sig av den. 
Med dessa ord vill jag bara önska er alla en trevlig kväll och be er om att ta hand om era nära och kära lite extra när ni får chansen. Bara av en sådan enkel anledning som att delad glädje är dubbel glädje, glöm inte det! 
Visa fler inlägg